En del sånger betyder mer än andra, Isabel är en av dem.

Jag skrev den då min mor plötsligt gick bort. Hon blev sjuk bara några dagar efter det hon hade bjudit in mig och mina barn att fira min födelsedag hemma hos henne. Hon ville bjuda oss på middag, något mina barn älskade, mormors mat och särskilt hennes desserter.

Men.

Då jag och deras mor befann i en vårdnadstvist* så tackade barnen Nej och missade inte bara middagen utan även möjligheten att få träffa sin farmor en sista gång. Något de och även Jag nu tvingas leva med i resten av våra liv.

Jag är numera övertygad om att Jag kan bara ta ansvar för Mina handlingar, ingen annans, oavsett hur jag mycket jag vädjar, bönar och ber, så och det är OMÖJLIGT att förändra en annan människa, jag har försökt, och Gud vet HUR MYCKET jag har försökt genom att påvisa att en god relation och ett konstruktivt samarbete mellan barnens föräldrar borde vara för ”barnens bästa” vilket såväl Sociala Myndigheter (Läs Familjerätten i Ekerö Kommun och även på Östermalm i Sthlm)**, Tingsrätten** och Barnens Mor väljer att ignorera då barnens mamma inte vill, vilket i sak innebär att då barnen ville bo hos henne 2010, så har vi nu förlorat all form av vardag och har i princip inget som helst umgänge längre utan ses kanske bara några gånger per år.

Många säger till mig att jag ska ha tålamod och min tid kommer, till alla er säger jag, Livet är Nu. Mina barn känner inte mig, och jag känner inte dem.

Tid är färskvara och mina barns barndom kommer aldrig åter, deras farmor kommer aldrig åter, födelsedagar, jul, midsommar, påsk, sommarlov och alla andra helger, aktiviteter, vänner familj och händelser vi kallar LIVET, kommer inte igen, vi har knappt några gemensamma minnen och upplevelser från de senaste 7 åren, så vad kan få oss att hitta tillbaks till varandra?

Försoning, Vilja och Tid.

Min fasta övertygelse är att när TVÅ parter (människor) VERKLIGEN VILL försonas och ha en bra relation med varandra, så ser man till att få det.

Men. En part (ensam) grejar det ALDRIG. Så med det sagt är det bättre att vända andra kinden till, än försöka slåss för ett samarbete med en människa (eller part) som varken har viljan eller insikten om sitt eget ansvar i lösningen av en konflikt.

Sången Isabel handlar om precis det. Viljan till försoning och  När viljan finns där så kommer oxå lösningen, samarbetet, kärleken och livet tillbaka.

Till alla Ni Underbara Föräldrar och Barn som kämpar för umgänge och delaktighet.

GE ALDRIG UP!

Kärleken övervinner allt – och Om det finns Någon som helst rättvisa i Världen – Så vinner De Goda…förr eller senare.

©

* Familjerätten konstaterade att man inte kan ”TVINGA” en Vårdnadshavare att samarbeta och rekommenderade mig att fortsätta strida juridiskt, vilket min advokat klokt rådde mig till att inte göra då det ändå inte skulle leda till att motparten VILLE samarbeta utan förmodligen bara göra relationen med barnen, om möjligt, ännu sämre.

**Jag har valt att inte strida vidare juridiskt, efter att förlorat vårdnaden 2011, då jag inte vill att mina barn ska behöva leva med två föräldrar som ”bråkar”, utan vädjat om samarbete med deras Mor, något som hon konsekvent vägrat med olika former av argument som alltid baseras på Mig, Mitt beteende och barnens ”vilja” där hon som vårdnadshavare och Mamma saknar all form av ansvar eller delaktighet av såväl lösning som konflikt.

”Giv Mig Sinnesro att Acceptera Det jag INTE kan förändra, Mod Att FÖRÄNDRA det jag kan och FÖRSTÅND att inse Skillnaden.”

För att höra Isabel på Spotify klicka här:

 

Inlägget publicerades till minne av Min Mor som idag, den 15.7 2017, skulle ha fyllt 85 år. ❤️